Spöket i väggen

För ungefär 100 år sen bodde det en man och en kvinna i det ödelagda huset. Ingen hade sett dem eller varit in i huset någonsin. En dag läste dom i tidningen att båda hade dött inne i huset. Poliserna som undersökte huset hade berättat att det såg ut som självmord. Men de hittade aldrig kvinnans kropp. Den var spårlöst försvunnen, men man såg blod från kvinnan.
Nu har en familj på ett barn och en kvinna flyttat in i huset.
Det vet inget om vad som skett, bara att det sägs att det finns ett spöke i huset. Barnet heter Alice och kvinnan är moster till barnet och kvinnan heter Minna.

Alice satt på den mjuka pianostolen som var vid pianot. Hon tryckte ner en tangent och det lät väldigt svagt. Alice suckade. Hon saknade sig föräldrar som dött två år innan, då var hon 15 år. Alice hör hur hennes moster lagar mat i köket. Alice vänder sig om och ser på lådorna som fortfarande inte har packats upp. Ljudet slutar och Alice ser hennes moster stå vid dörröppningen.
- Du kan ju hjälpa till med maten eller packa upp lådorna? Sade hon stressat. Om inte Alice hade fått bo med hennes moster skulle hon hamnat till några adoptivföräldrar som ville adoptera henne. Alice hade vägrat bo hos dem så hennes moster tog ansvaret. Alice rykte på axlarna som svar åt hennes moster. Motvilligt steg Alice upp och började bära upp några lådor till vinden. Hon ställde dem där och såg en lapp vid ett fönster. Hon gick mot fönstret och tittade ner innan hon tog upp lappen och började läsa den. Lappen var ett brev till de som bott i huset före dom. Alice kunde se röda fläckar som såg ut som blod och hon höll i lappen äcklat medan hon började läsa. På lappen stod det:

“ Försvinn från huset inom tre dagar annars ringer jag polisen! Betala räkningen eller åk i fängelset. Jag har gett er tre år nu att betala och nu är det nog. Ge mig pengarna så lämnar jag er ifred. Eller ni kanske inte minns vad jag gjort för er? Ring mitt nummer: 050 - 731 - 555 inom tre dagar annars kommer ni hamna i trubbel.
Från: “
Alice läste och läste till slutet där hon såg att det var bortrivet en bit där det skulle stå vem det var ifrån. Alice blev frustrerad och slängde lappen iväg. Hon tittade under sig och såg inget förutom trägolv.
- Alice, gumman? Var är du?
Alice hörde att Minna ropade på henne och Alice skyndade sig ner till köket. Alice såg på Minna som hade handen under vatten.
- Vad har hänt?! Frågade hon förskräckt. Minna sade stammandes:

- Ring 112! Alice tog fram sin halvsöndriga telefon från fickan och slog in numret och ringde till ambulansen.

- Det blir okej! Sade Minna som satt i ambulansen med bandaget runt handen.
- Vi ska bara se så att hon inte har några allvarliga skador! Sade en man som hette Per och som arbetade på sjukhuset.
- Får jag följa med? Frågade Alice desperat. Per skakade på huvudet och Alice sade av rädsla:
- Du kan inte bara lämna mig!
- Du kan inte! Skrek hon av ilska åt Minna som såg lugn ut, för lugn.
- Hon kommer hem ikväll oroa dig inte, sade Per lugnande åt Alice och stängde igen dörrarna. Alice fick inte fram ett ord. Hon bara stod där och stirrade när hon såg ambulansen köra iväg.

Det var DEL 1! Kommentera vad ni tycker :)